God morgon. Eller ja, goddag? Middag? Gick upp illtidigt idag för att kunna jobba klart så jag kunde följa med min bästa vän & våra baldater och prova kläder till dem. Men så svarar hon självklart inte på mobilen nu, så jag blir hemma istället.

Har inte hört något från Mr Darcy. Därimot skickade Mr. L fem sms till mig inatt. Kände mig himlans speciell tills min syster sa att bruden som han varit med under tiden han hållt på med mig, var bortrest juust denna helgen, så han känner sig nog liiiite ensam. Herregud, killar är verkligen one of a kind. 

På tisdag är iallafall hundradagar-innan-studenten-festen. Jag har nog rätt höga förhoppningar eftersom 200dagars var så jävla kul. Men samtidigt är det mycket denna gång som gör mig tveksam. Egentligen vill jag nog inte gå, vore lättast för mitt hjärta. Men jag ska inte låta någon eller något hindra mig från att bli tusen gånger starkare.

   seriös chei

Jag tror jag har träffat the one. Mr Darcy. Fast han ändå är så långt borta, på ett så omöjligt vis. Knäppa kvällskänslor.

   Nu har jag svidat om till mina myskläder. På kvällens program är det en hemmakväll med min hemkomna syster och hennes nyfunna pojkvän! 

Idag har jag haft sjukt tråkigt och tittat på massor av tutorial videos på hur man sminkar sig, typ som Marilyn Monroe. Resultatet blev en mängd cambilder. Här är resultatet, hahaha.

Har precis pratat med en väldigt fin tjej, som har varit med om exakt samma sak som mig. Träffat en kille som är intresserad, vet inte riktigt vad man känner, men satsat, känt något, blivit sårad. Mår dåligt i hjärtat när jag ser att hon går igenom exakt samma sak jag gick igenom.

Men ingen och inget kan hindra mig från att leva mitt liv. Jag måste bara inse det. Jag är på min väg att bli tusen gånger starkare och ingenting kan få mig att stanna.

Min skoldag har verkligen varit tråkig. En sån dag, där man är precis så mellanmjölkssvensk man kan bli. Ingenting speciellt händer, och man går bara omkring i sin gråa dimma. Hatar sånna dagar.

Jag börjar längta något så fruktansvärt till värmen. Mår dåligt bara jag skall gå av bussen, och möts av denna kylan. Jag ORKAR inte mer! Komsi solsi!

Detta blev ett deppinlägg, men vem bryr sig? Bloggen är till för mig. Egohannah.

Jag gillar Bullevoice.

Puss

/h

Känner mig som en riktig skolflicka idag, har på mig nån tunikavariant som ser ut som en brittisk skoluniform. Hur som helst, I like it!

Har upptäckt Eliza Doolittle, oh herregud vad bra hon äääär!

Nu måste jag springa till bussen, puss

/h

Förstår faktiskt inte vad problemet är med mig ibland. Fick jag ingen uppmärksamhet när jag var liten, eller vad är problemet? 

När jag tänker tillbaka på min barndom ser jag mig som den skrikiga jobbiga ungen som tog all uppmärksamhet från mina äldre, snällare syskon. Varför är jag då en sån attentionwhore när det gäller killar? Jag älskar uppmärksamheten och komplimangerna de ger mig, till hundra procent. (Nu ska du inte tro att jag ständigt har killar efter mig, cause that's not true) Om jag märker att en kille gillar mig, så är jag hellre gullig mot honom och då antagligen ger honom falska förhoppningar, istället för att säga sanningen från början. Det är liksom mitt sätt att få kärlek. Men hur hemskt är det inte?! Jag är för rädd för att bli kär i någon, så jag suger åt mig all kärlek jag kan få på avstånd av andra. Skäms lite över mig själv.

Kanske borde jag bli tusen gånger mer osjälvisk?