Förstår faktiskt inte vad problemet är med mig ibland. Fick jag ingen uppmärksamhet när jag var liten, eller vad är problemet? 

När jag tänker tillbaka på min barndom ser jag mig som den skrikiga jobbiga ungen som tog all uppmärksamhet från mina äldre, snällare syskon. Varför är jag då en sån attentionwhore när det gäller killar? Jag älskar uppmärksamheten och komplimangerna de ger mig, till hundra procent. (Nu ska du inte tro att jag ständigt har killar efter mig, cause that's not true) Om jag märker att en kille gillar mig, så är jag hellre gullig mot honom och då antagligen ger honom falska förhoppningar, istället för att säga sanningen från början. Det är liksom mitt sätt att få kärlek. Men hur hemskt är det inte?! Jag är för rädd för att bli kär i någon, så jag suger åt mig all kärlek jag kan få på avstånd av andra. Skäms lite över mig själv.

Kanske borde jag bli tusen gånger mer osjälvisk?

Idag har jag förlorat min radio-oskuld. Jag sjöng idag med min fina vän Joakim & Adam på trummor. Det kändes inte som en så stor grej, men det är nog en av de största i min musikaliska karriär. För även om det var typ tio pensionärer som lyssnade, så lyssnade nog några tusen i bilarna runt Göteborg på vägen hem från jobbet. Kul iallafall.

http://sverigesradio.se/sida/sandningsarkiv.aspx?programid=62

Checka in det, klicka på kl. 17.00-17.30 och sen scrolla fram till typ 7 min, och sen drygt 16 min för låt 1 och 2. Underbart!

Jag och Joakim har pratat om att bilda en duo, och isåfall kalla oss Bullevoice!

Jag har även sökt hundrafemtiotusen jobb, ska fan ha sommarjobb i sommar!

Idag känner jag mig lite starkare. Om än en gnutta, så känner jag mig ändå starkare.

Igår hade jag ett enormt bråk med min tisdagsmamma. Jag är inte den som backar i fighter, och vinner oftast argumentationer. Men när det gäller henne, så kan jag aldrig säga något. Så har det varit hela livet, hon kan alltid bättre argument än jag, och det har gjort mig galen. Vi bråkar sällan, men jag hatar när vi gör det för då är det alltid jag som "förlorar". Men igår, jag vet inte vad som hände, men jag var på hugget! Jag lät henne inte komma undan med det vanliga, utan jag kämpade emot. Man kan väl säga att det blev oavgjort, med lite pluspoäng till mig. Känns bra. Nu ska jag fixa mig innan skolan. Ikväll, kl 17.00 spelar jag och Buller live i P4. Kult.

Puss /hanny